Ota Ward Cultural Arts Information Paper "ART bee HIVE" vol.2 + bee!

"Jag arbetade för Y-företags byrå och i många år i Malaysia, reste jag till grannländerna, Kina etc. för att stödja produktionsfabriker. Bland dem finns en musikinstrumentfabrik där jag lärde mig att ställa in och tillverka musikinstrument. . Den kunskap jag har lärt mig är nu i min ägo. "

Det har gått tre år sedan bambu (kvinnobambu), som är Shinobues material, skördas och torkas.Under tiden kommer två tredjedelar att spricka.Böjd bambu värms upp (korrigeras) med eld. Herr Tanakas specialitet är att justera visselpipan, som kommer att slutföras om cirka tre och ett halvt år, till en annan ton för varje festival i varje kvarter och att vetenskapligt anpassa den efter fläkten. "Välj inte Kobo-borste" är en gammal berättelse.

"Det finns lika många visselpipor som det finns festivaler över hela Japan. Det finns lokal musik och det finns ljud där. Därför måste jag göra de ljud som är nödvändiga för den musiken."

Det betyder att det finns lika många ljud som det finns städer och byar.Bestämmer du tonen efter att ha lyssnat på den lokala musiken?

"Kontrollera alla tonhöjder med tunern. Hz och tonhöjd är helt olika beroende på land. Ljudvågor genereras i röret, men röret är förvrängt eftersom det är naturligt. Ljudvågorna är också förvrängda. Ljudvågor kommer ut . Om det låter som en trevlig ton eller ljud, eller om det är det senare, skakar rörets form. Korrigera det med en skruvmejsel för att göra ett ljud. Gå "

Det ser ut som en livsform som ges av naturen.

"Det stämmer. Det är därför det är ganska fysiskt att göra ljud, och området och formen inuti är relaterade. Hårdhet. När jag var liten åkte jag till Asakusa och köpte en flöjt tillverkad av en flöjtmästare, men vid den tiden gör jag det inte inte röra med rörets insida. När jag blåser det hörs inget ljud. Då sa min lärare att träning är en språngbräda. Men det är ursprunget till min visselpipa. Varför är en visselpipa som inte gör ljud såld? Jag brukade göra flöjt som en hobby, men trots allt insåg jag att det fanns ett problem med formen inuti. Att lära mig att göra musikinstrument på företaget har varit mycket användbart för mitt nuvarande jobb. "

Jag skulle vilja fråga dig om processen att skapa Shinobue.

"Den bambu som jag plockade upp kan inte användas som den är, så jag måste torka den i tre år. Två tredjedelar är trasiga och den återstående en tredjedel blir en visselpipa, men den är lite böjd. Baka böjningen med eld. När det blir lite mjukt, räta ut det med ett rakträ. Du kan göra ett material, men det kommer att bli stressat när du korrigerar det, så om du gör ett hål omedelbart kommer det att spricka. Torka det också tills det blir bekant i ungefär ett halvt år. Det tar många nerver från det att materialet tillverkas. Om du gör materialet löst blir det en lös visselpipa. "

Denna speciella funktion är "Tsumugu".Vad betyder det att snurra tradition för Mr. Tanaka?

"Är det inte en" fusion "som håller det gamla och sätter in nya?Den gammaldags strukturen kommer att upprätthållas med den gammaldags strukturen.Doremis flöjt är väldigt intressant nu.Jag vill spela samtida musik, jag vill också spela jazz.Hittills fanns det ingen visselpipa som kunde spelas tillsammans på pianoskalan, men Shinobue har fått det västerländska lika temperamentet.Det utvecklas. "

Tack så mycket.Kazuyasu Flute Studio accepterar också konsultationer för dem som vill starta flöjt men inte vet hur man väljer en.Vänligen kolla hemsidan också.

Whistle studio Kazuyasu

• 7-14-2 Central, Ota-ku
• Öppettider: 10:00 till 19:00
• TEL: 080-2045-8150

ホ ー ム ペ ー ジ

"Living National Treasure" som förbinder traditionell kultur med eftertiden "Fumiko Yonekawa II"

"Konst" är rädsla och vikt -
Det är därför jag är aktiv hela mitt liv, jag ägnar mig bara åt scenkonst

Scenen är fortfarande läskig
Strikt sträva efter underhållning för både mig själv och andra

"Fumiko Yonekawa, den andra generationen," har varit aktiv som artist av Jiuta och Jiuta (* 80) i över 1 år. Även om det certifierades som en levande nationell skatt (viktig immateriell kulturell egendom) i Koto 2008, är det imponerande att det fortsätter att följa konstens väg.

"Tack vare dig finns det olika konserter framför mig, så jag tränar tills jag är nöjd. Det är det som gör att jag känner mig obekväm. Beroende på låten, innehållet och uttrycket är det annorlunda, så det är väldigt svårt att visa det i klang. Jag tror att det alltid ligger i mitt huvud att jag vill att alla ska höra det på ett lättförståeligt sätt. "

Jiuta och koto-låtar som överlämnades av en skolinspektion (blind musiker) under Edo-perioden och har överlämnats till idag.Fördjupa din förståelse av låten, inklusive individualitet och smak för varje skola, och visa dem för publiken framför dig istället för tonen - för att nå den nivån, sången är så kroppslig att du kan spela den även om du stänger dina ögon. Även om jag är van vid det slutar jag aldrig och fortsätter bara att öva och ägna mig.Bakom det milda uttrycket kan du känna andan och beslutsamheten som en utredare som behärskar sådan konst.

"När allt kommer omkring är scenen fortfarande läskig. Även om du tränar nog, om du kan lägga ut 8% på scenen, kan du inte lägga ut hälften."

En av ledtrådarna för att känna till strängheten i att bedriva konst är den träningsmetod som praktiserades fram till den tidiga Showa-perioden.Genom att driva dig själv till det yttersta, till exempel "kall träning" där du fortsätter att spela koto och sanxian (shamisen) tills du tappar sinnet medan du utsätts för den kalla vintervinden, och "hundra spelar" där du fortsätter att spela samma låt om och om igen. Det är en träningsmetod att träna kroppen och finslipa skickligheten.

"Utbildningen har förändrats i modern tid, så jag tror inte att det är lätt att ta emot sådan undervisning även om du vill. Lektionerna är dock mycket viktiga och är grunden för all utbildning. Jag tror."

Herr Yonekawa säger att han är "strikt mot sig själv och andra" när det gäller konst.

"Annars kommer du inte att kunna uppmärksamma människor. Jag tänker själv på det."

I den vägledning som Yonekawa ger direkt till sina lärjungar finns det andra saker som är viktiga förutom att visa tolkningen av varje sång i klang.Det är en hjärt-till-hjärt-kontakt.

"Varje låt har sitt eget" hjärta ". Beroende på hur lärjungarnas konst samlas, kanske vissa människor förstår det och andra kanske inte. Det är därför det är fantastiskt när man tar hänsyn till varandras lärjungars känslor. Jag försöker förklara mina tolkning av låten på ett lättförståeligt sätt. Alla tycker om att spela den. Som jag gradvis förstår den genom åren förstår jag vad jag sa. Ta in och ta lektioner. "

Det sägs att sättet att hantera denna resoluta konst till stor del beror på läran från den första Fumiko Yonekawa.

"Eftersom konstandan från föregångaren har slagits. Vi införlivar den undervisningen som en livslång skatt."

Följ lärorna från den föregående generationen och gå vidare till nästa generation
Häll ditt hjärta i utvecklingen av traditionell kultur

För det första har Yonekawa (riktigt namn: Misao) och hans föregångare ett förhållande mellan "moster och systerdotter".Han tillbringade sin barndom i Kobe och året som han tog examen från grundskolan, när hans mor, som var en blind och koto-mästare, gick bort, dog hans far, som funderade på sin dotters framtid, 1939 (Showa 14) Jag åkte till Tokyo på ett nattåg för att studera med min syster.Därefter bodde han hos sin moster, och förhållandet mellan de två förändrades till "lärare och lärjunge" och 1954 (Showa 29) till "mor och adopterad dotter".

"Jag gick till min mosters hus utan att veta någonting. Det fanns mycket uchideshi. Först trodde jag att jag var en skrämmande moster. Jag kunde inte kalla honom" lärare ", och jag varnade många gånger. Men jag sa "Tante". Jag spelade bara koto. Då var det en enkel idé att det fanns belöningar och bra saker vid den tiden. Det var barnsligt. "

Under strikt vägledning av sin föregångare kom flickan gradvis fram och så småningom fram.Fumi Katsuyuki(Fumikatsu) Används ofta i namnet på.Föregångaren säger alltid till sig själv och andra att han bara ska studera konst, och han är en uchideshi av föregångaren för arbete som kontorsarbete och diplomati, och hans syster i familjeregistret som adopterades samtidigt. ・ Herr Fumishizu Yonekawa (avliden) är ansvarig.Som för att svara på hans lärares och systers tankar kommer Yonekawa att fortsätta att driva framåt med konsten.
1995 (Heisei 7) gick den första generationen bort och fyra år senare utsågs han till "andra generationen Fumiko Yonekawa".Han beskriver sina känslor vid den tiden som "Jag fattade ett stort beslut om jag verkligen skulle arbeta för mig själv."

"En gång sa min mamma till mig att" konst hjälper mig ", men när jag var ung förstod jag inte riktigt det. Han tog upp det. Jag vet inte kontorsarbetet, jag kan inte göra det allt om min familj. Jag lyckades komma ut i världen genom att bara spela koto medan jag fick stöd av människorna omkring mig. Min föregångare var min mamma, en konstlärare och en förälder som tog upp allt. Han var en strikt person för konsten, men när han en gång gick ur konsten var han riktigt snäll. Det älskades också av hans lärjungar. Kraften från den första generationen är stor. "

Yonekawa ärvde föregångarens ambitioner, som är en så stor existens, och har energiskt arbetat med traditionen för scenkonst till nästa generation.Medan antalet professionella japanska musiker och entusiaster minskar fokuserar vi på att popularisera musikutbildning med hjälp av japanska musikinstrument, särskilt i grundskolor och gymnasieskolor.För närvarande ingår "japansk musikinstrumentutövning" i den obligatoriska kursen i riktlinjerna för lärande för grundskolor och gymnasieskolor, men Japan Sankyoku Association (* 2), av vilken Yonekawa är hedersordförande, är rikstäckande för att hjälpa till Förutom att donera många koto till grundskolor och gymnasieskolor skickar vi unga artister främst till grundskolor och gymnasieskolor i Tokyo för att demonstrera föreställningar och ge praktisk vägledning om att spela musikinstrument.På Iemoto Sochokai arbetar Yonekawa också med spridningsaktiviteter vid grundskolor och gymnasieskolor i Ota Ward, och ibland går Yonekawa själv i skolan för att ge barn möjlighet att komma i direktkontakt med koto.

"Jag spelar barnoms och skolsångar framför barnen, men de sjunger med mig och det är spännande. Jag njöt verkligen av tiden när jag faktiskt lade mina naglar på fingrarna och rörde på koto. Japansk musik för framtidens kultur , det är viktigt att först uppfostra barn. Även de barn som kommer till vår skola kommer att ta hand om dem och spela koto. "

När det gäller överlämnandet till nästa generation har under de senaste åren manga och anime baserad på traditionell japansk scenkonst och kultur dykt upp en efter en och blir populär främst bland den yngre generationen.Genom dem blir de bekanta med, intresserade av och intresserade av traditionell scenkonst och kultur.En sådan rörelse förekommer också i koto och faktiskt en rundtur i kulturcentret där Sochokai-lärjungarna är instruktörer och beundrar den ursprungliga koto som karaktärerna utförde under verkets spel. Det finns inget slut på sökande.Det verkar som om några av eleverna vill spela också, och det visar den stora påverkan de har på samhället.Mr. Yonekawa, som har gått med klassiska sånger, säger att han har en hållning av "göra mer och mer" för ett sådant hopp.

"Det är helt naturligt att de ingångar som intresserar dig kommer ut i linje med tiden. Jag är tacksam för att befolkningen i japansk musik kommer att öka. Dessutom, om det är en bra låt, kommer det naturligtvis att förbli. Med tiden kommer det att bli en "klassiker". Jag hoppas dock att de som kom in från samtida sånger så småningom kommer att lära sig klassikerna och förvärva grunderna ordentligt. Betyder det att det är svårt att ansluta till utvecklingen av traditionell japansk kultur? Det är mycket viktigt, eller hur? "

"Otawa Festival"Stat den 2018 mars 3

I slutet av intervjun, när jag frågade igen, "Vad är" konst "för Mr. Yonekawa?", Efter några sekunders tystnad tog han upp orden en efter en för att försiktigt skopa upp sitt hjärta.

"För mig är konst skrämmande och vikt - det är svårt att komma på ord. Det är så heligt och högtidligt det fick mig av min föregångare. Framför allt kan du leva medan du spelar koto. Jag vill fortfarande fortsätta arbeta i konsten resten av mitt liv. "

* 1 Konstmusik härledd från den oskiljaktiga kopplingen mellan Jiuta (shamisen-musik) och koto-låtar som överlämnats av en skolinspektion (blind musiker) under Edo-perioden."Song" är ett viktigt inslag i musiken på varje instrument, och samma artist är ansvarig för att spela koto, spela shamisen och sjunga.
* 2 Olika projekt kommer att genomföras i syfte att bidra till utvecklingen av japansk musikkultur genom att främja spridningen av traditionell musik, koto, sankyoku och shakuhachi och utbyta varje skola med de tre låtarna.

Profil

Jiuta / Ikuta stil musiker.Ledes av Sochokai (Ota Ward).Hedersordförande för Japan Sankyoku Association. Född 1926.Hans riktiga namn är Misao Yonekawa.Tidigare namn är Fumikatsu. Flyttade till Tokyo 1939 och blev den första uchideshi. 1954 adopterades han av sin första lärjunge, Bunshizu. Fick medaljen med lila band 1994. 1999 utsågs andra generationen Fumiko Yonekawa. År 2000 fick Order of the Precious Crown. År 2008 certifierad som en viktig immateriell innehavare av kulturell egendom (levande nationalskatt). Fick Japan Art Academy Prize och Gift Award 2013.

Referenser: "Fumiko Yonekawa People and Arts" Eishi Kikkawa, redigerad av Sochokai (1996)

お 問 合 せ

Avdelningen PR och avdelning, Avdelningen för kultur och konst, Ota Ward Cultural Promotion Association